FÄRGEN VILL DET

Ur den väldiga anhoppning av minne och erfarenheter, biologi och tankar som är en människas liv, framträder kanske det som är människan själv, den mask som föreställer hennes jag.

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.” Så skriver Tomas Tranströmer i sin lilla memoarbok Minnena ser mig. Men vem ”jag” egentligen är undflyr oss nästan alltid. Dit når inte tanken, bara levandet. Också detta är ett viktigt motiv hos Tranströmer.

På två punkter i världen lever ande och materia tillsammans – i människan och konsten. Ur Per Sångbergs väldiga ansamlingar av färg framträder ansikten eller masker som är tecken för olika ”jag”. De kommer till därför att färgen vill dem. Slumpen bestämmer sig för att skaffa sig ett ansikte. Och med detta ansikte kan betraktaren börja tala.

Dessa gestalter håller på att bli verkliga, men de kan också vara på väg att utplånas, återgå till färgens kaos. Det gäller för målaren att veta när de kan fångas, få teckenkaraktär, börja tala, börja betyda. Det gäller att veta när de är igenkännliga. Kaos talar aldrig. /

Humorn finns också i målningarna, som kan ha naiva eller ironiska drag. Plötsligt står Karl XII i Bender och samtalar med en beslöjad kvinna. Var kom han ifrån? Och hon. En ko ligger och idisslar vid en björk som på en äkta hötorgsmålning. Hon är rent vansinnigt svensk och alls inte indisk och religiöst motiverad. Och hon är fridfullt ironisk.

Jag föreställer mig att Per Sångberg kan ha erfarenheter av ”konstmarknaden”, det där underliga sättet vi har att dra in konstverk i den mätandets kultur, som använder pengar som måttenhet. Han kan ha rest som konstnasare nån gång och krängt anständiga landskap till anständigt folk att hängas på anständiga väggar. Om han hade visat sina verkliga bilder för de anständiga hade de kastat ut honom. Hans bilder kan i så måtto vara en smått förtvivlad grimas inför konstens ekonomiska villkor. Vad kostar ett ansikte? Vas kostar en idisslande ko? Att måla en älg istället för att skjuta den och sälja köttet är en upprorisk handling.

Lätt och tungt, jord och själ, allvarligt och humoristiskt löper sida vid sida i Per Sångbergs målningar. Om metafysiken inte kan skratta är den inte värd namnet. Då måste den målas över igen.

Magnus Ringgren.